När jag berättade för min flickvän att jag spenderat kvällen tillsammans med en film som heter ‘The Classic’ så undrade hon om jag suttit och tittat på Disneyfilm. Nu är fallet inte så illa, men faktum är ändå att koreansk filmindustri, som producerat filmen du för tillfället läser om, växer i otrolig fart och börjar kännas mer och mer ‘slipad’ och välproducerad (för att välja ett ord som kan väcka ont blod i många alternativfilmskretsar). Än är det dock ingen anledning att dumpa koreansk film och börja leta efter nya jaktmarker för film, för att göra en jämförelse kan man säga att om koreansk mainstreamfilm är publikfriande så har amerikansk dito sålt sin själ till djävulen och använt pengarna på reklamkampanjer, jag rentav skäms för att ha börjat jämföra överhuvudtaget…. Nog om detta, och över till filmen som det hela handlar om.

The Classic är en romantisk komedi som kretsar kring svår kärlek, närmare bestämt vad som händer när man är förälskad i sin bästa väns respektive. Att göra bra film som är både underhållande och utmanande på temat kärlek, som går hem hos en genuint filmintresserad publik och inte bara som ursäkt för nyförälskade par att gå på bio och hålla varandra i handen till, är en bedrift. En bedrift som Jae-young Kwak lyckats med fler gånger, till exempel med My sassy girl som var regissörens debutfilm. För att lyckas med detta så undviker han den vanliga fällan att håva hem billiga, komiska poänger genom att göra parodi på sin egen film eller genre. The Classic är en film man tar på allvar, karaktärerna växer på en trots att det inte kändes troligt från början, och även om filmens plot inte känns särskilt revolutionerande såhär efteråt, så rymmer filmen många överraskningar som engagerar. Dock ett varningens finger: filmens parallella handling kan till en början kännas ganska rörig och jag undrade som tittare ibland om jag borde förstått mer än jag förstod, men bitarna kommer att falla på plats bara man ger sig till tåls.

För att återvända kort till den slipade produktionen, så vill jag nämna att fotot i The Classic är, i avsaknad av ett mindre uttjatat ord, perfekt. Såväl natur som människoporträtt är filmade med stark närvarokänsla, och mixen klassiska musikslingor och modern koreansk rockmusik ackompanjerar väl händelserna i filmen.

Slutligen, The Classic är en väldigt bra romantisk komedi, där persondramat får ta större plats än det komiska. På samma sätt som Japan på senare år revolutionerat skräckfilmsgenren, så revolutionerar Korea idag den romantisk komedin, och är det en genre som du tycker om, eller kan tänka dig att ge en ny chans, så vill jag varmt rekommendera The Classic!