Revolution! Med risk för att det här inlägget kommer att kännas väldigt overkill, så ska jag här presentera något av det absolut bästa jag sett på mycket länge! Mind Game är nämligen en gränsöverskridande, fantastiskt inspirerande och livsbejakande film som inte liknar något jag tidigare sett.

Om jag försöker att lugna ner mig lite så ska jag berätta lite om filmupplevelsen jag precis haft. Mind Game är en japansk animerad film som blandar alla sorters animeringsstilar jag kan tänka mig: ‘vanlig anime’, superhjälteöverdriven anime, cgi (computer graphics), sketchstilar och inklippta manipulerade foton. Resultatet är häpnadsväckande, och den närmaste upplevelsen jag kan jämföra med är när jag såg Shinya Tsukamos ‘Tetsuo Ironman’ första gången. Nämnas ska också att många jämför Mind Game med Waking Life, en annan skumt animerad film som handlar om livet, men jag har inte sett den själv ännu så ni får ta den jämförelsen med en nypa salt.

För att styrka att jag inte är ensam om att bli så tagen av Mind Game kan ni nedan läsa om vilka priser filmen vann på den 9e Fantastiska Internationella filmfestivalen, en jätterörelse i filmfestivalvärlden som fokuserar på många av dem typerna av film som vi skriver om här.

Best film: Mind Game (Japan, Yuasa Masaaki)
Best director: Yuasa Masaaki – Mind Game (Japan) (delat med Survivor Style 5 Plus)
Best script: Yuasa Masaaki – Mind Game (Japan)
Special Award – Visual Accomplishment: Yuasa Masaaki – Mind Game (Japan)

Jag har skrivit om filmens visuella hänförelsekraft, men musiken förtjänar definitivt uppmärksamhet. Soundtracket är signerat Yamamoto Seiichi, som är medlem i japanska experimentella bandet Boredoms. Förvänta er avantgardistiska trumsolon i långa episoder, pigg tuggummipop, gungig postrock och allehanda jazziga överraskningar.

Vad handlar det om då? Ja, plotten tänker jag rakt inte förstöra för er, men teman som filmen mer eller mindre berör är meningen med livet, möjligheterna att förändra sin livssituation och sin inställning till denna, fantasi och lekar, kärlek, yakuzan, barndom och delaktighet. Jag har precis sett den och sitter och bubblar av glädje inför livet, och börjar redan planera att bjuda hem vänner så jag kan visa filmen för dom. Ett kort varningens ord dock, trots filmens härligt positiva energi och och livsbejakande attityd, så innehåller den några scener som är rätt brutala och råa, något som kan vara bra att veta då omslaget ger intrycket av att det här är en film lämpad för mindre barn. Nä, men nog text från mig nu, ni har ju inte tid att sitta här och läsa, ni har en film att leta reda på och se….

[trailer - bilder]