En afrikansk film som ska vara riktigt bra, tänkte jag i min enfald, och missade alldeles att detta här är en amerikansk film, som inte ens är bra. Faktum är, att jag tycker sämre och sämre om den här filmen ju mer jag tänker på den, och ju mer jag pratar om den. Men, nu ska vi börja från början. Under en 100-dagarsperiod under 1994 ägde ett folkmord rum i Rwanda där ungefär en miljoner människor slaktades. Bakgrunden till folkmordet är i väldigt korta drag att en kolonialstat (i detta fall Belgien) tidigare delat upp människorna i Rwanda i två godtyckliga grupper, och lät den ena gruppen (tutsis) styra över den andra (hutus). Sedan Belgien lämnat landet har hatet växt mellan de två grupperna, och slutligen mynnade det ut i ren slakt. Under de 100 dagarna användes även våldtäkter flitigt av hutuerna för att förnedra tutsier, och många kvinnor lever idag med hiv efter upprepade våldtäkter. Det som gjort konflikten särskilt känd är att västvärlden vände ryggen till, inga västländer ville sända fredsstyrkor till landet och FN ville inte lägga sig i.

1994 vände alltså västvärlden Rwanda ryggen och lämnade med det beslutet en miljon människor åt ett grymt öde. Tio år senare, 2004, var det dags för nästa hårda slag mot Rwanda, filmen Hotel Rwanda. Under filmens första 5-15 minuter, innan våldet eskalerar, så är stämningen rätt och som tittare dras man in i den fruktansvärda stämning som härjade. När kriget väl bryter ut så är det i en Hollywoodversion som heter duga, 1.000.000 människor slaktas vilket resulterar i 1dl blod, skådespelarinsatserna är usla (eller också gör de sitt bästa efter ett ruttet manus), och känslan av obehag försvinner. Om ni tänker er Schindler’s List, men plockar bort alla grymheter och fruktansvärda scener samt gnuggar bort all filmisk fingertoppskänsla, så har ni grunden till Hotel Rwanda.

Vad är det som gör mig så arg egentligen? Låt mig göra en liten lista:

• Hotel Rwanda är en regelrätt stråkonani a’la Spielbergs AI, med överdrivna fioler som förstör.
• Bara huvudpersonerna agerar (runt 10 pers), resten är menlösa statister.
• Under Rwandas inbördeskrig 1994 talade alla tydligen engelska.
• Våldtäkterna tas inte upp överhuvudtaget under filmen, trots att många anser att det var det värsta under konflikten.
• I filmen finns en ond och en god sida, vilket alltid är ett uselt och fegt sätt att porträttera en riktig politisk konflikt.
• I flyktingläger i filmen är allting rent och fint som ett j-a scoutläger, inte ens den misären vågade regissören porträttera.

Vad som gör mig allra allra argast kan jag dock inte skriva här eftersom jag inte vill avslöja handling och skeenden under filmer, oavsett hur usla de är. Låt mig dock säga att filmen inte är värd att se för att den porträtterar ett viktigt politiskt skeende, lägg istället 5 minuter och läs om det här, eller här. Hotel Rwanda är inte en krigsfilm utan en hjältesaga, och en dålig sådan.