Trots att vi inte har hunnit uppdatera bloggen i den frekvens vi skulle vilja, har vi åtminstone hunnit med att ägna oss åt det vi tycker bäst om, nämligen titta på film. En av dom är japanska Shozin Fukuis cyberpunkspektakel 964 Pinocchio från 1991.

Filmen handlar om en i stora drag om en cyborg/sexslav som inte kan leverera vad som förväntas och därför kastas ut på gatan av sin ägarinna. Väl ute på Tokyos gator, helt utan en susning om vem, vad eller varför plockas han upp av en hemlös tjej som bor i ett kyffe under jorden. Härifrån urartar det mesta in i en härligt skruvad soppa där den ena absurda scenen staplas på den andra i ett rafflande tempo för att kulminera i en vansinnig grand finale. Fans av filmer som Tetsuo och Electric Dragon 80.000V kommer inte att bli besvikna, medans nybörjare och främlingar till japansk och asiatisk film kommer att klia sig i huvudet och längta efter House of the flying daggers. För att citera en användare på Filmtipset.se;

”En av de sämsta filmerna jag har sett under hela min livstid. Jag förstår inte hur man kan tycka om en film med en kille med diskhandskar och män med dykardräkter när de är på land.”

(betyg 1)

En annan sak som gör filmen så härligt skruvad är att många scener är inspelade mitt i folkvimlet på Tokyos gator och tunnelbana, vilket gör att filmen får en skev klaustrofobisk känsla. Människorna runt omkring försöker låtsas som om det regnar när dom går förbi, och det lämnar en iskall, men dock väldigt klädsam, hinna av ensamhet.

964 Pinocchio borde ha en gjuten plats i varje japanofils filmsamling, bredvid Tetsuo: The Iron Man.