Igårkväll fortsatte vi på det thailändska spåret med Sai Dai, ett sensationslystet drama från 1994 (eller snarare 2537). I filmen får vi följa ett gäng tonårstjejer och deras dysfunktionella familjer. Jag saxar handlingen från en annan sida;

”The movie title means ”What a pity!”. It shows the useless life of teenagers, who are addicted. Most of them come from problematic families. They start sniffing glue, then switch to heroin. Some girls are even selling their body to get money to buy drugs. Some die due to overdose. Whith their parents’ help and not rejection, they can hope to go back to a standard life. This movie got 10 distinctions at Thai awards.”

Det sniffas lim, röks brass, skjuts heroin och gås på disco i en salig röra, och det är väl ungefär det som händer under filmens 114 minuter. Exakt vad som är syftet med filmen är inte helt klart, men jag antar att det är någon form av skräckpropaganda. Så här går det om du inte lyssnar på din föräldrar, och glöm inte att disco är farligt. Problemet är bara att föräldrarna har en hel del att lära om pedagogik och barnuppfostran. Det är inte mycket som är livsbejakande i den här filmen, inte ens det ”lyckliga” slutet. Men den är helt klart intressant och sevärd om man är intresserad av Thailand och sensationsfilm. Vi tyckte dock att 114 minuter borde kortats ner till 90, men med det sagt kan jag inte annat än att rekomendera denna thailändska misärrulle! Kanske något för nästa Hem & Skola möte?

Externa länkar:

• Siam Movie Zone : เสียดาย (1994)
• Thai Drama Movies