Take care. Maybe one day you’ll escape your past. If you do, look for me.

Vissa filmer ger inte bort någonting gratis, utan kräver total närvaro av tittaren. Wong Kar Wais 2046 är en sådan film. 2046 bygger mer på det visuella och stämning, än ett logiskt och glasklart handlingsförlopp.

Playboyen och rufflaren Chow Mo Wan har ett minst sagt komplicerat förhållande till kvinnor, och livnär sig genom att skriva snusk och spela om pengar. Efter att ha tröttnat på spelandet i Singapore åker han till Hong Kong och flyttar in på ett hotell. Genom olika affärer med olika kvinnor får han idén att skriva 2046, en flummig scifi-roman som gör upp med hans längtan efter kärlek och närhet. Kvinnorna i hans liv blir i romanen känslohämmade androider, med fördröjda reaktioner.

Både handlingen och det här sättet att göra film på, eller snarare sättet att berätta en historia, kommer att avskräcka många. Men låter man sig bara ryckas med och glömmer allt hollywood har lärt oss, så framträder en vacker och melankolisk historia. Allt är otroligt utstuderat, vackert och varenda scen är ett poetiskt mästerverk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är exakt som gör den så bra, och det är nog precis det som gör den så bra.

Wong Kar Wai har visat ännu en gång att han är en regissör att räkna med och sätter därmed kinesisk film på den kartan. Nu är dessutom bloggens finkulturella kvot sprängfylld för ett tag framöver.

Externa länkar:

• 2046 @ IMDB
• Trailer