Ja, då var det äntligen dags för mina första bidrag till Grym Film. Första film att avhandlas är Nightmare Maker aka Night Warning ; en tidig 80-tals slasher som faktiskt inte är en efterapning på sin samtid utan istället bryter lite ny mark inom sin genre.

Filmen inleds med att 4-årige Billys föräldrar omkommer i en trafikolycka genom köra rakt in i ett lastbil lastad med utskjutande telefonstolpar. Scenen då stolpen kommer in i genom framrutan är mycket grafisk och sätter en bra stämning för filmen. Sen är det ett hopp 14 år framåt i tiden och Billy är nu på väg mot sin 18-års dag. Han bor med sin faster som tagit hand om honom efter hans föräldrar förolyckats. Deras relation är väl från fasterns sida inte helt sund; hennes kärleksliv har blivit lidande då hon har varit tvungen att lägga all sin tid på att uppfostra Billy, därför försöker hon kontrollera hans liv så mycket som möjligt eftersom hon är livrädd för att någon ska ta honom ifrån henne.

Själva huvudhandlingen börjar efter att fastern försöker få till det med rörmokaren (som är homosexuell visar det sig senare). Denne är dock inte alls med på noterna och i vredesmod och frustration över att blivit refuserad hugger hon ner honom med en förskärare. Detta visas av någon anledning i slowmotion vilket ser lite lustigt ut och för mina tankar till hämndscenerna i Thriller – en grym film.

Nu kommer kriminalinspektör Joe Carlson, spelad av svenske B-films skådisen Bo Svenson in i filmen. Carlson är osympatisk och bra, tyvärr är Bo Svenson en riktigt usel skådis. Detta visste jag i och för sig sedan innan då jag sett honom i Vietnamfilmen Brothers in blood när jag gick mellanstadiet. Jag läste i en recension på IMDb att han var att likna vid en budgetversion av Nick Nolte och jag kan bara instämma. Carlson upptäcker att rörmokaren var homosexuell och dessutom hade en relation med Billys baskettränare. Carlson tycker inte om homosexuella och driver tesen att Billy också är bög och att det var han som hade ihjäl rörmokaren.

Filmen utvecklas till ett slags drama nästan med såp-opera inslag för att sedan gå över styr i slutet när fastern spelar över, både som rollfigur och skådespelerska så det står härliga till.

Titeln på den här filmen känns allmänt malplacerad men kanske är den tagen för att rida på den slashervåg som rådde i början av 80-talet. Hursomhelst så är Nightmare Maker ingen film som kräver total närvaro även om man man bör vara med på noterna för att förstå hur saker och ting verkligen ligger till när det börjar nystas i historien.

Ett extra plus är epilogen i slutet av filmen som är av den typ som brukar följa filmer av typ ”based on a true story”. Det adderar till filmens dramanerv och det känns dumt och bra.

Nightmare Maker är mig veterligen inte släppt på DVD vilket gör att man antagligen får hålla tillgodo med en VHS-rip om man vill se den.