Giallo är en genre som ligger de flesta trashfilmsentusiaster varmt om hjärtat, och jag är inget undantag. Giallo och zimbiefilmer var det som fick in mig på det här tvivelaktiga intresset, tack vare regissörer som Dario Argento och Lucio Fulci. Det är många olika faktorer som gör den här genren så bra, men framför allt spänningen som ofta är ackompanjerad av svulstiga soundtracks. Ett annat utmärkande drag är fallenheten för utstuderade mordscener och iskalla mördare med svarta läderhandskar. Aldo Lados Who Saw Her Die? (org. titel Chi l’ha vista morire?) från 1972 är giallo i dess ädlaste form, innehållandes alla genrens varumärken.

Filmen inleds med att en liten flicka mördas i en skidbacke i frankrike, och man kastas mellan mördarens förstapersonsperspektiv, samt den intet ont anande barnflickan som befinner sig en bit bort. Redan här är stämningen mycket tät och obehaglig, mycket på grund av Ennio Morricones genialiska soundtrack bestående av en sakral gosskör. Fotot är otroligt renodlat och effektivt och man får se precis så mycket av mördaren, att det blir obehagligt men inte tråkigt. Efter inledningsscenen förflyttas vi till Venedig där filmens huvudhandling tar vid, en skulptör som har sin lilla dotter på besök. Inte helt oväntat blir dottern mördad och pappan och mamman bestämmer sig för att utreda det hela.

Greppet att visa mördarens förstapersonsperspektiv, i det har fallet genom en svart slöja, samt att konsekvent spela samma tema under dom scenerna, bidrar starkt till den täta och obehagliga stämningen. Att den utspelar sig i Venedig bjuder också på en hel del gotiska och läskiga miljöer, vilket passar en sån här film perfekt. Ibland får jag faktiskt lite Argento-vibbar, men det känns ändå som om Aldo Lado har en egen och gedigen stil. Det stilrena fotot och musiken går otroligt bra ihop, och där måste jag säga att Ennio Morricone ännu en gång visar prov på sin genialitet och mångsidighet. Han är så mycket mer än signaturmelodin till The Good, the Bad and the Ugly.

I den manliga huvudrollen hittar vi George Lazenby som har varit med i allt från James Bond till flertalet Emmanuelle-filmer. I den kvinnliga ser vi Anita Strindberg som förutom en del sleaze var med i Lucio Fulcis A Lizard in a Womans Skin. Både gör bra ifrån sig.

Jag ska utan tvekan rota vidare i Aldo Lados repertoar, och nästa film blir troligtvis Short Night of the Glass Dolls med Ingrid Thulin.

Externa länkar:

• Who Saw Her Die? @ IMDB
• Who Saw Her Die? DVD
• Who Saw Her Die? soundtrack