Author: jompa | Date: 12 juni 2006 | Please Comment!

Naoyuki Tomomatsus – mannen bakom Stacy – vidriga debutfilm, japansk ultrafilth i dess mest utstuderade form. Detta är inget för gemene man, inklusive undertecknad.

Jag är en ganska van filmtittare och har sett det mesta vid det här laget, Guineapig-serien tillhör favoriten inom extrem film. Jag är med andra ord inte helt oerfaren när det gäller videovåld, men jag måste säga att Eat The Schoolgirl lyckades med konststycket att chocka och äckla mig på ett sätt jag inte trodde var möjligt.

Den något snurriga handlingen cirkulerar kring två misslyckade typer i 20-års åldern som jobbar åt ett slemmigt yakuza-gäng med att dela ut reklamblad för telefonsexlinjer. Den ena liraren är besatt av telefonsex och skinkar upp folk med mattkniv utklädd till skolflicka. Han har också för vana att onanera och lägga satsen på det blodiga offret. Den andra snubben stammar och är jämt och ständigt kåt, men har ingen vidare framgång hos det motsatta könet. Kanske för att han gillar att kombinera sex och våld. Det figurerar även en naken ängel utan vingar, som dock enbart verkar bo i första killens fantasi. Låter det snurrigt? Det är det också.

Filmen är bara en timma lång men rymmer så mycket vidrigheter att den känns väldigt lång på sina ställen. Det är en kavalkad i kvinnoförnedring, sexuellt våld, kroppsvätskor, splatter och deprimerande karaktärer. Jag lovar att det finns något i denna film för alla att uppröras över, och blir man inte upprörd är det något som inte står rätt till. Jag vet inte riktigt om regissören vill säga något med filmen, eller om han helt enkelt bara är ute efter att chocka. Om det är det senare så lyckas han med bravur, för det var som sagt inte igår jag blev illamående av en film. Men när en tjej blir brutalt gruppvåldtagen, misshandlad och sedan slutligen förnedras med ett påtvingat lavemang, ja då mår man som tittare riktigt taskigt. Ungefär här började jag fråga mig själv varför jag sitter och tittar på den här filmen, för trots solskenet utanför hade en riktigt dålig stämning infunnit sig.

Jag uppskattar extrem film, men den här var ärligt talat lite för mycket även för mig. Men känner du att du har sett allt och vill se något riktigt magstarkt så är det här filmen för dig. Själv vill jag aldrig mera ha sex och alla drömmar om en japanresa är som bortblåsta.

Externa länkar:

5 Comments. Add yours!

  • Epileptiker uthyrs
    09:58 on juni 13th, 2006

    Problemet med ”chockfilmer” är ju ofta att skaparna öser på med så mycket äckel och klägg att man aldrig blir riktigt chockad utan bara utmattad. Bäst chockeffekt tycker jag man får när äcklet levereras sparsamt men rätt tajmat. ”Chockad” blev jag av Irreversible, men knappast av Ichi the killer. Den här filmen du pratar om verkar ju vara så extrem att jag ställer mig tveksam till hur ”chockad” jag kan bli. Men du har väckt mitt intresse!

  • jompa
    21:40 on juni 13th, 2006

    Irreversible var chockerande på ett annat sätt. Den här är dock sjukare och mer utstuderad. Se och bedöm själv!

  • Anonymous
    07:29 on juni 16th, 2006

    Var inte Irreversible den också uttalat spekulativ, i sin strävan att blanda idylliska kärleksfulla scener med sadistiskt våld?

    Vistt den var extremt medryckande och välgjord men min känsla när jag gick ut biografen var i alla fall att blivit utsatt av en ren provokation utav en fransk arty-farty regissör.

  • jompa
    07:37 on juni 16th, 2006

    Anonym: Jag tycker att Irreversible på något sätt fångade det vidriga och meningslösa i våldtäkten.. och konsekvenserna av den, och helt utan att glorifiera någonting. Få filmer har framkallat ett sådant obehag som den, och det beror nog på att man verkligen rycks med och tror på den.. men det finns nog vissa spekulativa sidor av den också, Gaspar Noe är ju känd för att provocera och slå tittaren i magen..

  • Anonymous
    11:55 on juni 30th, 2006

    mycket intressant. jag tillhör skaran som inte tror mig påverkas av ”chockfilmer” längre. Den film som tog död på den nerven var ”Salo eller sodoms 120 dagar”. filmens huvudsakliga inslag är inte otippat sodomi och avföringssex. baserad på en av marquis de sade’s vansinniga böcker. Men det kanske är en lättviktare i jämförelse med Irreversible vad vet jag..

Leave a reply!