Japansk och Koreansk spökskräck råder det ju knappast någon brist på, thailändsk sådan är en annan historia. Thailändsk skräck har inte imponerat på mig innan, därför var det med en viss skepsis jag tryckte in disken i spelaren och tryckte på play. Jag väntade mig den vanliga budgetkänslan som brukar infinna sig när ett thailändsk alster snurrar, men till min stora lycka uteblev den. Redan efter förtexterna kände jag en viss lättnad då filmen rent tekniskt sett var angenäm att umgås med. Fotot går mer om i koreansk stil än thailändsk och besitter en viss finess, som till stor del räddar filmen.

Själva handlingen tillför inget nytt till genren. En fotograf hemsöks av en gammal flamma från skolan, genom fotografier till en början. Alla standardgrepp finns med, ni vet långt läskigt hår och spökflickor som stapplar omkring. Man har ganska ogenerat plockat från klassiker som Ringu och The Eye och blandat runt lite. Men det är väl inte just orginalitet man är ute efter när man ser en sådan här film. Däremot så tycker jag att filmen tar thailändsk skräck till en helt ny nivå, och av den anledningen är den sevärd. Man slipper dråpliga bananskalsscener inspelade med DV-kamera och töntiga karaktärer. Den erbjuder en stunds förströelse som med fördel kombineras med popcorn och cola. Vad den däremot inte erbjuder är en oförglömlig skräckupplevelse som gör att man sitter på nålar och biter på naglarna.

Externa länkar:

• Shutter @ IMDB