Jag skrev ju i inlägget om Antikörper att jag inte sett en tysk film på länge, men det var inte riktigt sant. Jag hade för några månader sedan nöjet att avnjuta den delikata filmatiseringen av historien om den tyska ”internetkannibalen” Armin Meiwes. Det handlar alltså om killen som för ett par år sedan mördade och åt upp Bernd-Jurgen Brandes, som han träffat på nätet. Det sjuka i den här historien är dock att ”offret” ställde upp på det här frivilligt, och inte nog med det – han deltog själv i kannibalismen.

Självklart var det bara en tidsfråga innan den här bisarra historien blev film, och det är ju som upplagt för saftig exploitation. Det är också vad vi får i den här filmen. Det handlar om lågbudget undergroundfilm i samma anda som Jörg Butgereit’s Nekromantik. Det är ganska sparsamt med dialog, man låter istället bilderna tala för sig själva. Större delen av filmen utspelar sig i ett övergivet hus där männens bisarra ”kärleksakt” äger rum. Som uppvärmning till själva måltiden idkar man ivrigt sodomi under påverkan av alkohol. Det tittas även i anatomiböcker under romantiska former, och till och från blir det hela väldigt komiskt.

Det märks att man försöker fånga det psykologiska vansinnet i historien, och man lyckas till viss del. Jag tycker dock att den aspekten känns en aning platt och innehållslös. Jag förstår dock att det inte är några psykologiska analyser som säljer den här filmen, utan den grafiska sensationen som filmen bjuder på. På den punkten leverar filmen mer än nödvändigt och både äcklar och fascinerar. Man har inte sparat något krut på att visa hela händelseförloppet i all önskvärd detalj och här har man verkligen lyckats. Specialeffekterna känns skapligt realistiska och det var länge sedan jag såg gore i den här kalibern. Det här är ingenting för folk med dålig mage och svagt hjärta!

Historien i sig är ju väldigt intressant, men personligen skulle jag hellre se en dokumentär i ämnet än den här filmen. Den är makaber så det räcker och blir över och i min äventyrslystna ungdom skulle det här imponerat. Nu känns det dock mer tröttsamt än intressant, den tillför väldigt lite nytt till genren och haltar lite här och där. Men är man ute efter en äckelfest är det här en film man inte får missa, ni andra kan med gott samvete hoppa den. För eran skull skall jag såklart kolla in den nya filmen Rothenburg, som baseras på samma historia. Allt i konstens namn.

Externa länkar:

• Cannibal @ IMDB