Psykologiska feberdrömmar i cynisk läkarmiljö.

Dr Fausto är en självmordsbenägen specialist på dödliga sjukdomar. På vägen till en läkarkongress möter han en gammal patient, vars mage han opererat bort åtta år tidigare. Patienten borde vara stendöd vid det här laget, men där står han i alla fall fast besluten om att uppfylla Faustos alla önskningar. Dr Fausto – som inte ens minns mannen – avböjer vänligt men bestämt. Det visar sig vara lättare sagt än gjort och den mystiska mannen fortsätter dyka upp i oväntade situationer. Fausto börjar mer och mer glida in i en mördrömsk pseudoverklighet som består av våld och sex, allt dirigerat av magpatienten. Vansinnet tar överhanden och Fausto tappar kontrollen över tillvaron.

Den här spanska thrillern bygger på Göthes klassiska historia om Faust, men jag kan redan här erkänna att jag är dåligt insatt i hans verk så jag lämnar det där hän. Den här filmen imponerar dock med den febriga stämningen och sina strålande skådespelare. Redan från första bildrutan infinner sig en obehaglig stämning av att något är riktigt fel. Tjusningen ligger i att man inte riktigt vet vad som pågår och den konspiratoriska händelseutvecklingen känns frisk och intressant. Scenografi och foto är precist anpassat till plotten och bidrar till att skapa den drömska stämningen. Man sitter hela tiden och undrar vad som skall hända här näst och det blir aldrig förutsägbart.

Det är svårt att hitta något negativt med den här filmen, men om något så kännde jag inte att alla trådar knöts ihop på slutet. Jag hade gärna sett att man fick veta mer om hur saker och ting hängde ihop. Det känns som om man slänger ut en del trådar man inte riktigt kan integrera på ett trovärdigt sätt. På det stora hela anser jag ändå att den lyckas skapa det filmen går ut på; en spännande och psykologisk historia med mycket känsla. Det här var ett trevligt fynd och jag blev genast sugen på att utforska spansk film lite mer grundligt.

Externa länkar:

• Fausto 5.0 @ IMDB