Inte just nån het potatis längre, DVD’n har funnits att tillgå sedan i början av januari i år, men jag skulle ändå vilja slå ett slag för
Memories of Matsuko. När den gick upp på bio i hemlandet Japan blev den jättehypad men här i Svedala är det nog många som missat denna lilla ångestkaramell.

Jag är en tvättäkta sucker för 1) asiatisk film 2) färgsprudlande, surrealistiskt, fantasifullt foto och 3) söta gråthistorier, så den här rullen satt som en gräddpaj rätt i nyllet!
Ända sedan Tetsuya Nakashima slog igenom med sitt sprakande feelgood-drama ”Kamikaze Girls” har jag sett fram emot mer från honom. Och Memories of Matsuko gör mig inte besviken. Det är en om möjligt ännu mer färggrann, krejzy och hjärtevärmande historia.

STORY:
Högskolestudenten Sho får en dag veta att hans sen länge saknade släkting har återfunnits död i en park. Han ombeds att röja upp i hennes dödsbo, vilket mest av allt liknar ett skrotupplag; miljoners pinaler och gamla sopor i en salig röra.
Allt medans han plöjer igenom hennes tillhörigheter börjar bilden av hans okända faster träda fram. Genom tillbakablickar berättas en allt annat än lycklig historia om en från början oskyldig liten flicka som senare halkar helt fel i livet.

Samtidigt som MoM är en sjukt söt, fin och feelgood’ig rulle är det en oerhört tragisk berättelse som berättas. Ofta sätter man skrattet i halsen och jag erkänner (trots mina macho-komplex) att jag grät mer än en gång… Det är som den där härliga gottepåsen fullproppad med sweets som man vid en närmare titt, till sin förskräckelse, inser är infekterad av tusentals bitska myror. Not as sweet as it may appear… Och denna tragikomiska vinkling varvat med det surrealistiska fotot, de spontana musikalscenerna, grym musik och en nypa samhällskritik gör detta till en ytterst älskvärd occh sevärd rulle!