Vi skäms. Nu så här i sommartider så går mycket tid till parkhäng och diverse okristliga aktiviteter, så bloggen har hamnat lite i skymundan. Men bara för att vi inte uppdaterat på evigheter betyder det såklart inte att vi inte kollat film- för det har vi! Dock har det varit många lågvattenmärken på sistone men väl värda att rapportera om. Så här kommer en snabb update på några av rullarna som har avverkats/genomlidits (det är defenitivt fler, men det är 800 grader här på jobbet så skallen funkar inte riktigt som den ska…)

För ovanlighetens skull har vi tagit oss en titt på inhemsk film. Tyvärr med betoning på hemsk i samtliga fall. Två av dem var;

Hata Göteborg
Hata ‘Hata Göteborg’! Fullkomlig smörja som lider svåra Farväl Falkenberg-komlpex och med total avsaknad av såväl substans som talang. Trots att Grymfilm har rediga erfarenheter av uppväxt i det sydligare sverige fattar vi noll av vad det här ska föreställa. Skitfilm!

Mun Mot Mun
94 minuter fullproppade med så mycket svenskt svårmod det över huvud taget bara är möjligt. Inte en enda happy minut. Inte en! Björn Runge har fått till en sån ångestfest att det tillslut blir way to much to handle. Det blir 1000 kakor på varandra och rent av komiskt vissa stunder. Har svårt att tänka mig att det var avsikten… Men det är proffisigt, både framför och bakom kameran, men summan av spektaklet blir tragiskt men tråkigt.

Tre historier från landet where dreams come true har vi också hunnit med. Ett Hollywood-raffel, en 80-tals-klassiker och en doku. Inte illa!

Next
Nic Cage gestaltar Cris Johnson – en Las Vegas-magiker som kan fiffla med tiden (vilket han tycks tro att man även kan göra IRL- why the hell ser snubben ut som en förväxt Ken-docka med peruk och obehagligt utslätad fejja?! Scary!). Av nån anledning så är han besatt av en brud han har sett i sin egen framtid (?) och gör allt för att få henne på fall. Och han lyckas. Cris som har FBI i hasorna flörtar till sig lift bort från stan, men det dröjer inte länge innan de är paret på spåret. De vill att Cris ska använda sina synska krafter för att spåra en atombomb, men det vill inte han. Raffel-raffel, puss-puss, snyft, slut.
Värdelös skit. Listan kan göras lång över saker man hellre kan fördriva 96 minuter med.

Over the Edge
En riktig kult-klassiker som kom att bli en av de viktigaste filmerna för 80-tals-generationen (trots att högt uppsatta storfräsare försökte stoppa den från att visas- för alltid!), däribland grungelegenden Kurt Cobain som bland annat sagt: ”Filmen definierade hela min personlighet. Den var jävligt cool. Totalt anarkistisk!” Och det är den verkligen. Jonathan Kaplans film bygger på verkliga händelser och utspelas i New Granada, ett av många nybyggda medelklassamhällen i USA. Här är husen stora, statusjakten ännu större, och medkänslan väldigt liten. Bortglömda och frustrerade flyr ungdomarna (bland annat en 15-årig Matt Dillon!) in i droger och brott, vilket får sin förödande urladdning natten efter att en tonåring dödsskjutits av polisen. Den amerikanska drömmen blir till en mardröm.

24 Hours on Craigslist
Presajsly vad det låter som. Under ett dygn söker kamerateamet (som vad jag förstått, alla är ihopplockade på nämnda annonsplats) upp annonser och deras författare på vad som förmodligen är internets största, mest omfattande annonsplats (bortsett från alla ointressanta multi-schmulti-annons-sajter, typ Myspace, Yahoo osv.). Craig’s List startades 1995 av Craig Newmark som en protest mot just alla de större sajter som är nedsudlade med reklamannonser och kräver stålar för annonsering. Helt gratis, utan reklamfinansiering och med endast 22 anställda har Craigslist vuxit med cirka 100% omsättning- per år! Dokumentären går bakom kulisserna och försöker finna svaret på vem fan det är som postar annonser som ”women’s army pants” halv fyra på morgonen eller vem som erbjuder ”420 right to your door”. Allt från gubben som vill hitta en ny ägare till sin jolle till folk som annoserar efter märkliga, sexulle tjänster, till nån som bara vill ha sällskap osv osv.
Rätt underhållande men verkligen inget som blåser en av stolen. Perfa söndagsunderhållning för möra skallar.

D@bbe
Turkisk data-skräck från 2006. Förväntningarna var höga och besvikelsen stoor! Två timmars plågsamt kass rulle som erbjuder noll utmaning för tittaren. Kan hoppas över med mycket gott samvete!

Rothenburg (aka. Grimm Love)
Ytterligare en skildring av den tyska internet-kannibalen Oliver Hagen. Till skillnad från Cannibal saknar den här versionen alla roliga detaljer som gjorde Cannibal uthärdlig. Inget gore, inget homosex, ingen efterbliven klassisk musik, ingen darrig handkamera. Nada Zip Nothing! Se för guds skull hellre Cannibal om du nu tvunget måste se en film på ämnet. (om du inte måste kan du hoppa över båda med hedern i behåll)

Misanthrope
Vad som troddes vara en inblick i ett liv fyllt av kaos, norsk ensamhet och Darkthrone visade sig snarare vara en tafflig turistvideo utan den röda tråden en eventuell charter-resa kan ge. En dryg timme med fiskpimpling, allmänt nonsens, gillestugor och en förvirrad gammal gubbe. Inte ens ett häftigt soundtrack! Det kunde blivit riktigt intressant, men det här var bara plågsamt. Och jag som verkligen gillade Darkthrone innan det här missödet…

301 302
Koreansk matfilm när den är som mest skruvad… Efter att ha läst om den och skummat beskrivande ord som ”makaber”, ”Cronenberg” och ”bästa koreanska matfilm ever” var förväntningarna ärligt talat ganska höga, men- what the fuck?! Den här rullen var inget av de där orden! Ploten är typ anorektisk granne + matnördig granne och en dag är den anorektiska bruden spårlöst borta… You make the math.

Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills vi uppdaterar igen. Jag har kommit över en hel hög med riktiga godbitar (bland annat H2 Odio som jag skrivit om tidigare) som skall avnjutas och givetvis kommer en rapport!
Sol i alla ära, men glöm inte att man får cancer och dör av skiten- så lås in er och glutta film istället!