Teruo Ishii. The man. The Myth. The Legend! Hyperaktiv in i det sista hann han innan sin bortgång 2005 med att skapa en uppsjö av fantastiska, fucked-up, surrealistiska, bloddrypande filmer. Alltid till brädden fyllda av dekadenta inslag. Blod, knark, sex och våld i en mindboggling sörja, ofta toppat med lite buskis-humor, oväntade kameravinklar, dramatisk ljussättning och lemmar som flyger åt höger och vänster. Fantastiskt!

Blind Beast vs. Killer Dwarf blev Ishiis allra sista rulle. Hans ”Final Disturbing Masterpiece” som det står på omslaget till DVDn. Final? Jodå. Disturbing? Mjää. Masterpiece? Hate to say it, men nej. Nej.

Storyn är tämligen simpel. Nattklubbsartisten Mizuko Ranko blir bortrövad av den blinde massören och tillika pervoskulptören Shoichi Komura. Samtidigt härjar den elake dvärgen Issunbôshi i området. Försvinnanden och mord. Detektiver som förbryllas av vad de tror är en gärningsmans effektivitet. Och så vidare…

Hela produktionen osar lågbudget-amatör-projekt.
Skådespelet är mer eller mindre uselt. Regin känns totalt frånvarande. Kamera samt ljus- oengagerat. Man får en känsla av att ingen riktigt brytt sig under färdens gång.
Inte ens de (få) blodiga eller halvnakna scenerna som bjuds sticker ut. Faktum är att det näst intill är provocerande kasst. Det är av ren princip jag inte stänger av. Man (jag) stänger inte av Teruo Ishii.
Trots allt finns det småsaker som lyfter skiten en aning. Dvärgen är rätt rolig. En av detektiverna, Detective Akeshi, gestaltas av Shin’ya Tsukamoto. Blind Beast är rätt underhållande när han struttar runt i bylsiga y-front och försöker vara skrämmande. Och Reika Hashimoto som gör rollen som Yurie är lika snygg som alltid.

Å ena sidan. Är man ett Ishii-fan kan det ju vara roligt att se hans allra sista rulle. Men samtidigt kanske man borde låta bli för att hålla respekten på plats? Jag vet inte.
Har man däremot aldrig bekantat sig med kisen tidigare bör man helt klart undvika denna. Det är inte en rättvis inkörsport. Eller utkörsport.