Ebbas dokumentärvurma part 2.

Jämte den strålande Werner Herzog finns en dokumentärfilmare med det där lilla extra som ligger mig många plusgrader varm om hjärtat; Errol Morris. Jag är ingen expert på mannen per se, men att han har haft inflytande i att popularisera dokumentären kan väl ingen vettig människa ha missat. Så sent som i förra veckan släpptes t.ex. första säsongen av radiopersonligheten Ira Glass TV-adaption av sin show ”This American Life” på dvd, som är fylld av sorgliga, underbara, roliga, märkliga och insiktsfulla historier om de mest udda typer man kan gräva fram, och jag älskar skiten. Men det är inte utan att en viss Morris dyker upp i skallen varje gång jag ser ett av Glass inslag.

Morris har inte varit direkt hyperaktiv som långfilmsregissör, men har lyckats fastställa sig som en av bultarna i navet av tungviktare inom genren, tillsammans med just sådana som Werner Herzog. Senaste beviset på detta var den fullkomligen genomborrande ”The Fog of War: Eleven Lessons From the Life of Robert S. McNamara”, en film som gav honom en välförtjänt Oscar för bästa dokumentär. Och vilken dokumentär sedan! Med sin egenhändigt uppfunna kamerateknik ”Interrotron” (som hans fru myntade efter de två koncepten terror och intervju – google it) sitter McNamara och talar rakt in i kameran om sina politiska framgångar och misstag på ett sällsynt gripande sätt.

Interrortron användes först i den minst lika medryckande (och oändligt hyllade) TV-serien ”First Person” från 2000, där han ”förhör” märkliga människor om deras livsöden (t.e.x. den autistiska damen som arbetar med att utveckla humana slakthussystem). Att 30-minutersintervjuer, där en person talar rakt in i kameran, kunde vara så medryckande känns väl lika osannolikt som att ett besök hos arbetsförmedlingen skulle vara glädjande. Men han gör det.

Fem år efter ”The Fog of War” är så Morris tillbaka med långfilmsdokumentären ”Standard Operating Procedure” om de ökända fuffensfasonerna som pågick i Abu Ghraib-fängelset, som orsakade mediastorm och masshysteri 2004.

I och med releasen av denna kör nu Cinemateket en Errol Morris-serie med några av hans filmer (bland annat finns chansen att se den fenomenala ”A Brief History of Time”) och är givetvis inte sämre än att de förhandsvisar ”SOP”, och jublande av lycka kommer givetvis jag och mina fellow GF:are vara på plats. Jag föreslår att ni alla tar mormor, kusin, flickvän, make och syster under armen och gör oss sällskap in i Abu Ghraib till tonerna av Danny Elfman(!) Det kommer bli – eh – fängslande!