Hell yeah! Det var ett tag sedan nu. Ett tag sedan man fick skiten skrämd ur sig och naglarna nerbitna. Men igår var det dags.

Sjukt skeptiska tryckte vi på färskingen Bryan Bertinos The Strangers och förväntade oss en tacky amerikansk remake av franska terrorfilmen Ils. Fel fel fel. The Strangers har tydligen ingen relation till Ils, då den skrevs två år innan Ils. Och även om så hade varit fallet så står den stabilt på egna ben. Skall dock tilläggas att handlingen i dessa båda filmer är slående lika.

Upplägget är klassiskt; ett ungt snyggt par åker ut i en ödslig stuga i skogen för en romantisk afton. Elaka inkräktare tränger sig på och terroriserar paret. Standardrecept 1 a. Men det funkar så vansinnigt bra i den här filmen. Det är gjort med en smakfull återhållsamhet och Bertion har en särskild fingertoppskänsla när det kommer till genrens tricks för att skrämmas. Detta i kombination med ett estetiskt foto med en aning dyster underton gör att man som tittare sitter på helspänn från ruta ett.

Ett problem med många filmer av i den här genren är att spänningen upphör så fort man får se antagonisten. I den här är det tvärt om, spänningen ökar. Riktigt skickligt skrivet och filmat. Det gör att filmen lyfter sig ur den ändlösa smet av skitfilmer som skräckgenrer bombarderas med. Vilken lycka det är att bli positivt överraskad.