Frog Song – iyou, kawaii pinku!

En spännande grej med pinku är att man aldrig kan vara helt säker på vad som gömmer sig bakom titeln. Deprimerande dramer, blodiga ångesthistorier, naket nonsens… När den avklädda, softcorekvoten är fylld, finns fritt utrymme för regissören att leva ut sina konstnärliga ambitioner. Lite som haiku.

Mycket pinku har jag sett, men Shinji Imamokas Frog Song är inte lik något annat.

Trött på sin bedragande tölp till pojkvän, bankar Akemi skiten ur honom och ger sig sedan ut i Tokyo-natten. Hon hamnar på ett av otaliga mangacafén där hon försöker fly verkligheten med näsan djupt inborrad i seriernas värld. Ända tills Kyoko dyker upp. En dispyt om en bok uppstår, gråt och tandagnisslan får dock Kyoko att till slut ge med sig och de två blir vänner.

De upptäcker snabbt att de delar intresset för både manga och plyschgrodor, och Akemi som står mer eller mindre hemlös flyttar in hos Kyoko.
Vilket visar sig inte vara helt idealiskt.

Kyoko kämpar med att få sin egenskrivna manga publicerad, och tjänar sitt leverne genom prostitution. Hon tjatar på Akemi att hon också borde pröva. För att få pengar till hyra. Och den ultimata plysch-grod-dräkten.

Men saker går inte som planerat. Akemi tvingas göra ett val mellan sin nyfunna vän, hennes ex boyfriend eller att satsa på en egen framtid.

Den första tanken som slår mig som tittare är typ, ”aha! lesbisk kärlek fucks the world, slutet gott, tjoho!”. Men så lätt var det inte. Och med tanke på filmens natur känns det nästan lite konstligt att de två brudarna lever så tätt in på varandra, men aldrig utvecklar den typen av förhållande.

Mer som förvånar är trots filmens uppenbara sexuella natur, så beskrivs sex konsekvent filmen igenom aldrig som något just härligt och åtråvärt. Och prostitutionsdelen blir aldrig galmourifierad.
En utstående scen är när Akemi skall debutera som sexsäljare och torsken frågar henne om hon istället för sex kan tänka sig att få ett kok stryk? Alternativt bara gosa i sängen?
Nästa klipp står hon med en fet blåklocka tillsammans med en mäklare och är i begrepp att tjacka en egen kvart.

En sexfilm där ett slag i nyllet är att föredra framför ett knull med en främling? Vågat men smart drag av Shinji. Det ger en känsla av djup och substans i en genre där man inte helt ofta får just den känslan.

Mitt i vad som kanske kan låta som en tämligen ångestfylld historia, gör Shinji ytterligare ett par oväntade manövrar. Han kastar in ett gäng absurda, komiska scener som på pappret säkert sett rätt fel ut men som känns helt självklara (nåja…) när de rullar i bild.
Och där till en grande finale á la Bollywood som är så kawaii att man nästan smäller av.
Samtliga karaktärer ur rullen teamar upp på gatan och gör ett bisarrt dansnummer till en väldigt japansk sång, The Frog Song!
Man får känslan av att det rör sig om en endaste tagning, som filmats fort som fan innan snuten dök upp. Ingen verkar kunna varken dansen eller sången riktigt, men det är bara charmigt.

Är man ute efter kittlande, upphetsande softcore finns garanterat bättre alternativ. Och är man ute efter filmer där osannolika parter blir vänner finns också bättre val. Men vill man ha en film som kombinerar de tu, och dessutom bjuder på ett par skratt och söta sångnummer- då är Frog Song det bästa man kan få!