The Wrestler

The Rourke is back! Ja jävlar.
Stockholms Filmfestival, som har The Wrestler som öppningsfilm i år, skrev i sitt program att ”Mickey Rourke gör hyllad comeback” vilket först kändes en smula arrogant med tanke på insatsen som Marv i Sin City (2005).

Men.

Faktum är att Rourkes gestaltning av Randy ‘The Ram‘ Robinson är hans comeback. Jag vill till och med drista mig till att säga att det är Mickey Rourkes bästa prestation sedan rollen som Chinaski. I Barfly. 1987.
Comeback, ja.

Efter Aronofskys pretantiösa flum-dravel The Fountain var förväntningarna på The Wrestler inte helt glasklara.
Knarkig ångest? Lotusställningar i rymden? Matematiskt nörderi?

Inget dera.

Det är ett nedtonat, slående drama, iklätt glittriga spandex och platinablonda extensions.
Historien är en klassisk underdogskildring där The Rams storhet har bleknat i takt med åren. Hårt leverne och mången bakslag har satt sina spår. Storhetsdagarna med pampiga matcher och allmänt jubel är ett minne blott.

Storyn är inte särskilt komplicerad på något sätt. Det är berättelsen om en föredetta hjältes kamp att överleva bortom strålkastarnas ljus. Han må ha varit mästare i ringen back in the days, men utanför repen ligger han mer eller mindre nere för räkning.

Paralellerna till Rourkes egna liv är inte svåra att dra, och det är nog mycket tack vare likheterna han presterar så förbenat bra. Det känns ärligt. Och väldigt rörande.

Berättelsen om The Rams förberedelser inför en sista match och det parallella pusslandet med privatlivet är trots sitt mörka djup en story med mycket hjärta, kärlek och frikostigt med komiska inslag och minnesvärda repliker.
Och det är  just det. Precis det. Som gör The Wrestler så nedrans bra.

En eloge till Darren Aronofsky också, såklart, för mästerlig regi. Det blir aldrig för mycket, inte påträngande. Och allt det [tekniska] jag ogillade med både Requiem och Fountain är borta, men Aronofsky-känslan finns kvar. På ett bra sätt.

The Wrestler går upp på svenska biografer under februari månad 2009 (om jag inte fått det helt om bakfoten). Gå!