OZPLOITATION – EXPLOITATION FROM DOWN UNDER!
Author: ebba | Date: 02 december 2008 | Please Comment!
Om du trodde att australisk film bara handlade om vitklädda flickor som försvinner in i klippor (Picnic at Hanging Rock) och gifter sig (Muriels bröllop), har du mycket att lära. Australisk film har en långt mer degenererad historia än så, och dess Tarantino-välsignade namn är OZPLOITATION.
Ozploitation förklarar man bäst med ord och uttryck som i regel brukar vara högoddsare för antändning av debatt och moralpanik i filmsammanhang: explicit nakenhet, våld, blodsprut, kroppsdelar som slits i stycken, nålar i ögon, spyor, förnedring, sex, orgier… ja, osv. Och filmmakarna beskylldes gärna och flitigt för att ge en ofördelaktig bild av australiensaren; sexgalna marodörer som brände gummi ute i ”The Outbacks” i sina skräckinjagande monsterbilar och levde jävel (läs springa omkring i bara mässingen, puckla på folk, antasta kvinnsen och skjuta kängurur). Men med sina år på nacken har de anstötliga bitarna snarare förvandlats till nostalgisk charm som får vilken filmälskare som helst att bralla i brallan av lycka.
Ozploitation hade sina glansdagar under exploitation-filmens glänsande årtionden, 1970- och 80-talen, och sträcker sig från allt mellan halka-i-hundbajs-slapstick, sexploitation (Alvin Purple, Pacific Banana), erotik (Fantasm 1+2), knutterullar (stenhårda Stone), skräck (Patrick, Long Weekend mfl) och till och med Hong Kong-martial arts (i form av The Man From Hong Kong, då regissören Brian Trenchard-Smith fick snilleblixten att göra HK-action på toppen av Ayers Rock)! Och för att inte snacka om historiens mest utskrattade varulvsrulle Howling 3… Bland de mest kända titlarna tillhör Razorback, BMX Bandits och (med låg risk för att överraska) Mad Max-filmerna.
Precis som USA är Australien ett bilburet land av ansenliga mått, och i en tid då Drive-In-kulturen blomstrade gjorde exploitation-filmen det också. Film handlade om att göra så ögonploppande och haktappande film man bara kunde för att locka publiken, och det resulterade i filmer som förde boxoffice-listorna till skyarna och moralen till knäna. Men med bl.a. VHS:ns intåg, dog Drive-In-fenomomenet ut, något filmen Dead End Drive-In är ett slags exploitation-requiem över. Filmen visar en postapokalyptisk helvetesvärld där upprorsmakare fängslas i *trumvirvel* gamla Drive-in-bio-parker som förvandlats till koncentrationsläger. Ja, jag säger då det… Ozploitation RAWKS! Med 2000-talet har dock genren fått sig en nytändning och studsat tillbaka likt en boomerang, mycket tack vare DVD-marknaden. Så med filmer som Undead, Wolf Creek, (underskattade) Rogue (Aka Territory), Daybreakers och kommande Storm Warning och Long Weekend kan vi åter få njuta av Ozploitation i uppdaterad version.
Uttrycket härstammar från nördarnas envåldshärskare Quentin Tarantino (go figure), som inspirerats ofantligt av australisk exploitation. Bland annat lånade han detaljen att Uma Thurman spottar under sin komatos i Kill Bill Vol.1, från alla sjuksköterskors stora skräck Patrick. Detta tyckte inte het oväntat Thurman var oerhört ologiskt, något Tarantino kontrade med ”I didn’t think about if it was logical or not, Patrick did it!”. Tarantino tilldelade hur som helst filmerna samlingsnamnet Aussiesploitation, och i samband med dokumentärfilmen Not Quite Hollywood: The Wild, Untold Story of Ozploitation! (2008) förkortades uttrycket till just Ozploitation av regissören Mark Hartley. Not Quite Hollywood, som just nu cirkulerar på festivalerna (bland annat på repertoaren av Stockholms filmfestival senaste upplaga) har fått geekarna att förvandlas till fullskaliga dregelmaskiner (including yours truly). Det är en komplett orgie i anekdoter om sinnesrubbade inspelningar, folk som fattar eld, livsfarliga stunts, scener med skarpladdade vapen och ett allmänt filmvansinne. Och jag kan inte annat än uppmana alla att djupdyka i dessa filmiska små underverk. Och förstås se denna fan-effin-tastiska dokumentär när den dyker upp på dvd, eller en festival nära dig. Den är en fröjd för både öga och själ. Det är ren och skär nördglädje – den enda sanna glädjen.
Check out the abb-fabb trailer!
För er som nu blir sugna på lite Oz, bör spana in SubDVD.com – kanske världens enda DVD-butik med en egen Ozploitation-kategori. Powered by yours truly
Så, där klämde jag in lite reklam också ;P
/Ebba
21:39 on december 2nd, 2008
Det här är en genre jag helt har missat… herre gud! Tack för upplysningen. Det här borde va del ett i en serie om underskattade xploitation-land. Filippinerna nästa?
22:29 on december 2nd, 2008
OZZZZZZZZZOUIIEEE! bra skrivet! fan, jag stör mig fortfarande på att jag missade på festivalen. grr ><
men min oz-lista är rätt lång by now, så jag får väl sörsöka klämma in nån liten aussiekväll här hemma. måste iaf se stone! nu!
22:30 on december 2nd, 2008
Alltså se dokun när den dyker upp. Man bara jollrar av vördnad inför the Geek Gods
Jag blev också helt mongo-sugen på Stone – det förtäljs mkt snask om den inspelningen. Blodiga slagsmål och allmänt mayhem!
Ja! Filippinena! Där känner jag iof bara till ”Silip”, nån sexploitation-tjofräs. Men däremot har vi ju fan-phucking-tastiska ”Lady Terminator” – ursprungsland Indonesien!
Fan, detta borde bli ett fall för de två Earth Walkarna under er resa. Asiatisk exploitation – en filmisk resa (för att göra det hela lite lätt pretentiöst ;P)
05:33 on december 3rd, 2008
Silip? Sexploitation-tjofräs? Det är konst i samma klass som Jodorwosky! Bara ett inlägg angående det
Angående ozploitation så gillar jag Brian Trenchard-Smiths Strike of the Panther och Day of the Panther – balla australiensiska martial arts-rullar
10:44 on december 3rd, 2008
Brian Trenchard-Smith är Gud.
22:14 on december 16th, 2008
Skitbra text Ebba! Kunnig och väl underbyggd, plus att den borde väcka nyfikenheten hos de ännu icke invigda.
Av de filmer som nämns i dokumentärfilmen (som är MAKALÖST BRA!) kan jag speciellt rekommendera MAD MAX (oväntat, öööh!), RAZORBACK, PATRICK, HELVETESJAKTEN, LIFT MED DÖDEN och nykomlingen TERRITORY (den bästa djurskräckis jag sett efter HAJEN)!