What do you do when your bright, loveable, talented kid turns into a punker overnight? The Nelsons are about to find out.

En mer dramatisk tagline får man ju fanken leta efter!

1972 myntade det amerikanska bolaget ABC begreppet After School Specials, en serie med filmer som behandlade kontroversiella ämen och aktuella samhällsfrågor, riktade till tonåringar. Filmerna sändes på TV sena eftermiddagar då kidsen kommit hem från plugget och var möra i pallet och enkla byten för lite old fashioned moral-hjärntvätt. Under de 25 säsonger (1972-1998) som serien visades kan man hitta tunga avsnittsrubriker som ”My Dad Lives in a Downtown Hotel”, ”Sometimes I Don’t Love My Mother”, ”Getting Even: A Wimp’s Revenge”, ”My Dad Can’t Be Crazy… Can He?” och såklart- ”The Day My Kid Went Punk” (1987). Som en blanding av Kamratposten och Tidningen R, fast i filmform. Typ.

"The Punk Syndrome- and how parents can avoid it"

Terry är en helt vanlig fjant i chinosbraxer, yvig fripp och fula åttitalsglajer. Spelar violin i skolans orkester och kommer sällan till tals. Men så under sommarlovet tröttnar han på att vara en looser som inte syns och sprejar luggen röd, sminkar sig med kajal och silver-rouge och klipper hål i sin tshirt! Skandalen är ett faktum. I synnerhet då hans all american-helylle-morsa är nån form av representant för en anti punk-organisation .

”The Day My Kid Went Punk” är onekligen en bisarr upplevelse. I rollen som den aspajiga ”punkaren” (som snarast ser ut som en mini-Rob Smith som snubblat i utklädningslådan) ser vi en tjugoårig  Jay Underwood och rollen som hans farsa görs av ingen mindre
än Dr. Adam Bricker (Bernie Kopell) från Love Boat!
Dramatiken är hög, nivån är låg och moralen är en slak en. Värd att glutta på? Fuck yeah!
Punksploitation i fem delar på  yoowtuwbe. UP THE PUNX!