Damn you Sons of Anarchy! Det är just exakt det här som får mig att hata tv-serier så mycket- man tappar greppet om hela verkligheten och sätter allt på paus, vafan! Värdefull tid staplas timme på timme, på att mala igenom meningslösa, neverending påhitt. Jag HATAR tv-serier!

Klen ursäkt, men ändock. SOA vs GF, 1-0.
Skämmes.

Trots överdoserande av skinnvästar, Ron Perlman och mattsvarta störtkrukor, har jag givetvis plöjt igenom en hel del riktig film. Helt värdelös är jag inte. 2 styck bra dokumentärer i form av Jakten på Bernhard och Afghan star. En styck överhajpad pisstråkig scifi, en styck svensk noir starring Heinz Hopf, en styck american teens på glid med gullesnutten och tillika love of my life, Jacob reynolds. Och två rullar som fått mig att börja grina; Baraka och American Pop.

Fan för bra jävla filmer!

Medans Baraka är en orgie i de allra vackraste fotografierna, övermäktiga fenomen, mänskligt förfall och mindblowing natur, är American Pop detsamma fast i sanslöst snygg animation och sjutusans bra musik (Velvet Underground, Jimi hendrix, Carl Perkins,  Janis Joplin…). De båda är sådana fantastiska ögonfröjder att jag blir alldeles matt. Må vara hänt att det inte är nåt som faller alla i smaken, men gör er själva åtminstone tjänsten att plöja igenom trailer-snuttarna. Bra. Jävla. Skit!