Detta måste vara en av Jean Rollins absolut bästa filmer! Utflippade aristokratvampyrer i batikbrallor och kråsskjorta flummar omkring bland nakna brudar i mystiska slottsmiljöer. Kan det bli bättre? Det är ytterst tveksamt med tanke på det fenomenala soundtracket, vad man bjuds på är nämligen extremt fläskig psykedelisk proggrock a’la Goblin. Det är precis så här man förväntar sig och vill att en Rollin film ska vara. Man kan bara inte tycka illa om hans besatthet av vampyrer och utflippade berättarstil, dessutom har han ju onekligen öga för ljussättning och det rent estetiska. Egentligen tycker jag att det är det som är så bra med den här filmen (precis som hans andra), det är ett vackert konstverk och själva handlingen har i mina ögon väldigt underordnad betydelse. Kort och gott en film som inte borde göra någon kultfilmsintresserad besviken.
