Det finns än så länge inget officiellt uttalande angående det, men det är ju tämligen uppenbart en remake på Sergey Bodrovs Mongol, med Tadanobu Asano som Djingis.

Ska Hollywood promt göra en tolkning av myten kring mannen som med järnhand styrde världshistoriens största sammanhängande imperium, tycker jag de gör sjutusans rätt i att låta Mickey Rourke göra jobbet! Jag älskar ju Rourke, så det är klart. Men vem, VEM?!, skulle väl kunna annars gestalta en av historiens råaste erövrare? Nä, just det.

Mycket torftig info om projektet än så länge. Och med tanke på hur mycket annat Mickey har att stå i at the moment, lär det väl knappast hända i brådrasket… Men det låter helt klart spännande!

Greatness comes to those who take it!

As everybody learned last year during awards season, Mickey Rourke loves his dogs — chihuahuas, mostly. And he found something in common with the Mighty Khan in that regard.

“One of the things I like about Genghis Khan was his love of dogs. The Mongols used dogs in battle, and dogs rarely made it out of the battle. But in one instance, in this script, he orders his men – ‘Hold the dogs back.’ He was looking out for the dogs. I like that.”

Mickey är inte bara ett under av seniga muskler och extensions, han är även djurvän! GF likes that.

Jag vet inte... ser ut som ett FPS-spel till PC.

All star-rullen The Expendables, i regi av ingen mindre än allas våran italienska hingst Sylvester Stallone. Rollisstan är inte dum alls, men namn som Stallone (duh!), schlagerpajsaren Dolph Lundgren, den flinka hoppjärkan Jet Li. Det stora minuset i listan är den kriminellt överskattade Jason Statham. Hela hans karriär är ett stort mysterium i mina ögon. Min teori är att hans filmer tilltalar tjackskadade tonåringar som custombygger datorlådor, tattuerar tribaler och gillar ”fräcka bilar”. Helt obegripligt att en sådan personlighetsbefriad dressmanskådis gång på gång får göra samma film i olika tappningar. Nåväl, nu ska jag inte låta honom smolka den här i övrigt delikata bägaren. Som motgift till denna hopplösa figur bjuds vi nämligen på den ultrahårda Mickey Rourke. Halleluja! Andra tunga namn som dyker upp är bland annat Bruce Willis och Arnold Schwarzenegger. Inte illa. Som vanligt när hingsten håller i spakarna osar det 80-tal och dammig världsbild. Precis som jag vill ha det i mina actionfilmer. Smaka på denna synopsis:

Barney Ross (Sylvester Stallone) is a man with nothing to lose. Fearless and void of emotion, he is the leader, the sage and the strategist of this tight-knit band of men who live on the fringe. His only attachment is to his pickup truck, his seaplane and his team of loyal modern-day warriors. His is a true cynic who describes what he does as removing those hard to get at stains. The team behind him is made up of Lee Christmas (Jason Statham), former SAS and a savant with anything that has a blade; Yin Yang (Jet Li), a master at close-quarter combat; Hale Caesar (Terry Crews), who has known Barney for ten years and is a long-barrel weapons specialist; Toll Road (Randy Couture), a skilled demolitions expert and considered the intellect of the group; and Gunnar Jensen (Dolph Lundgren), a combat veteran and an expert in precision sniping who struggles with his own demons.

Är det bara jag som noterar att varje skådis är typcastad efter sitt ursprung, på klassiskt 80-tals manér. Ludgren med sitt svenska/scandinaviska ursprung får spela Gunnar Jensen, den manliga motsvarigheten till generiska Inga. Jet Lis karaktär har det gravt fantasilösa random-asiatiska namnet Yin Yang. Ja det fortsätter på samma spår med Stathams karaktär som givetvis är gammal SAS-tomte. Jag uppmuntrar den här typen av enkelspårigt tänkande. Jag saknar Rambo, Cobra, Rocky och tiden då allt var enkelt. USA var goda, alla andra onda. Alla från asien var kungfusparkande dataproffs. Italienare var yviga och lite halvkorkade. Ja, man visste helt enkelt vart man hade folk på den tiden. Att favoriten Stallone krampaktigt för denna tvivelaktiga tankevärd vidare, känns naturligt. Har man byggt hela sin karriär på filmer som så hejdlöst frossar i stereotyper och klichéer, vore det ju bara korkat att byta spår. Man ska inte laga det som är trasigt. Eller ja… Så här säger Stallone i en artikel på Aftonblärret;

63-årige Stallone vill se framåt. Genom att göra action som på 1980-talet. Med mindre specialeffekter och mer muskelkraft.
– Jag ville göra en film med människor som slåss med varandra, säger Stallone.

Makes perfect sense om du frågar mig. Stallone menar allvar, det ska du ha klart för dig. Han har en metallplatta i nacken som bevis. Jag ser i alla fall fram mot denna förväntade fest i utstuderat vapenfrossande och coola actionorgier. Jason Statham till trots.

Man kan vinkla det här ur upphovsperspektiv, men det skiter jag i. Jag är bara fascinerad över hur gubbarna på dessa multi-schmulti-bolag tänker. I bräschen för den senaste vågen av remake-hysteri syns fläskiga loggor från säväl Universal, Warner Brothers och Columbia. Universal till exempel, har månglat film i hundra bast. Borde de inte veta bättre? Det är för mig obegripligt att de ens ids!

De tar nån gammal rulle som håvade in feta dollars back in the daze, sätter Miley Cyrus/random keed i huvudrollen, präntar ut glättiga affischer och lägger på ett ”ungdomligt soundtrack”, tänker att de prånglat ut nåt nytt och fräscht till massan.

Cynismen vet inga gränser!

Därtill är det vansinnigt ointressant, löjligt och fegt!

Att det är så ohemult måga remakes på gång just nu, kan det ha med lågkonjan att göra? Eller har idéerna sonika tagit slut borta i H-wood? Vad hände med orginaliteten som en gång faktsikt även kunde härröra just därifrån?

Ledsamt är det ju förstås också. Att se så många pärlor stympas och totalslaktas för att driva in nån ynka slant. Vissa av de filmer som undergår The Redux Knife bryr man sig givetvis inte ett piss om, men som det är nu så är det filmer, historiska filmer som fortfarande 2009 lever upp till dagens standard, som står på avrättningslistan. Ett axplock ur listan;

• Valley Girl. Den briljanta klassikern från 1983 med punkig Nic Cage och svinbra soundtrack. Annonserad att 2011 återuppsta i regi av Jason Moore i form av en musikal! NOOOOO!!!!
• Alien! En av världens bästa filmer fanimej. Klassiker av oändligt rymdmått! Att Ridley själv är inblandad i påhittet gör knappast saken bättre. Det är förvisso sagt att bli en prequel, men näe… Det här gör mig ledsen, på riktigt.
• Total Recall FFS! Åh, fantastisk scifi-klassiker med Schwarzenegger! En skymf att försöka sig på att reboota den! HAND’S OFF!!
• Short Circuit. Räckte det inte med Wall-E?! David Foster som producerade orginalet kommenterade remaken med ”the film will be similar in theme to the original, but it will factor in advances in technology.” LO-FI FTW!!!
  

HAND'S OFF, MOFO'S!!!

Vidare på listan hittar vi finfina klassiker som Carpenters The Thing, Roy-Hills Slakthus 5, John Milius Red Dawn, Tobe Hoopers Poltergeist och så vidare. So sad. So sad.

Och det här vill de alltså att vi skall pynta för?! Deras oförmåga/ovilja/rädsla  att komma upp med nya storys. They kill our darlings and steal our money. (Och anklagar oss för stöld, hmpf.)

Sorry dudes, men mina dolares stannar nog i egen ficka…

Hell yeah! Det var ett tag sedan nu. Ett tag sedan man fick skiten skrämd ur sig och naglarna nerbitna. Men igår var det dags.

Sjukt skeptiska tryckte vi på färskingen Bryan Bertinos The Strangers och förväntade oss en tacky amerikansk remake av franska terrorfilmen Ils. Fel fel fel. The Strangers har tydligen ingen relation till Ils, då den skrevs två år innan Ils. Och även om så hade varit fallet så står den stabilt på egna ben. Skall dock tilläggas att handlingen i dessa båda filmer är slående lika.

Upplägget är klassiskt; ett ungt snyggt par åker ut i en ödslig stuga i skogen för en romantisk afton. Elaka inkräktare tränger sig på och terroriserar paret. Standardrecept 1 a. Men det funkar så vansinnigt bra i den här filmen. Det är gjort med en smakfull återhållsamhet och Bertion har en särskild fingertoppskänsla när det kommer till genrens tricks för att skrämmas. Detta i kombination med ett estetiskt foto med en aning dyster underton gör att man som tittare sitter på helspänn från ruta ett.

Ett problem med många filmer av i den här genren är att spänningen upphör så fort man får se antagonisten. I den här är det tvärt om, spänningen ökar. Riktigt skickligt skrivet och filmat. Det gör att filmen lyfter sig ur den ändlösa smet av skitfilmer som skräckgenrer bombarderas med. Vilken lycka det är att bli positivt överraskad.

Here we go again... en ny remake att lägga till listan.

Jason är tillbaka i en ny upphottad version av första filmen. I produktionsteamet finner vi folk från remaken av Motorsågsmassakern. Pinsamt nog har jag inte sett den, så jag kan inte uttala mig om den. I början av 2009 får vi se om man har behandlat kultslashern med respekt. Gammal hederlig slasher utlovas!

Hemsidan är minst sagt sparsmakad för tillfället, men du hittar den här.

Uppdatering: På det här forumet finns behind the scenes-bilder från den nya filmen.

I'm back!

Börjar vi ana en ny trend för 2008-2009? Vi kan blogga om remakes allena.

Den här gången är det Hellraiser som skall göras om. Filmen är under och produktion och regissören är i skrivande stund inte bestämd, så det är lite tidigt och sia om någonting. Däremot kan jag ju säga att dom två första Hellraiser-filmerna är lite heliga för mig, så det är med viss skepsis jag mottager nyheten. Däremot kan man ju krasst konstatera att Hellraiser-franchiset knappast kan bli mer urmjölkat och våldtaget, så det här kanske kan bli en nystart? Den som lever får se. Filmen förväntas ha premiär januari 2009. Håll tummarna!

Apropå Sötlimpas inlägg om remakes.. Nu har dom packeterat om spanska favoriten [Rec] i amerikansk förpackning. Orginalet fick oss att bita på naglarna hemma i soffan, jag undrar om den här kan leva upp till sin föregångare? Time will tell. Jag ska i alla fall se den här också, då jag på något perverst sätt gillar remakes.

IMDB och trailer.

Michael Moore? Nej, Michael Malone!

Eftersom jag inte är ”neo conservative” så tillhör jag väl inte målgruppen för den här filmen och jag känner rent instinktivt att det här en film jag kommer hata. Hela upplägget verkar så oerhört pajjigt och uppenbart. Högervridna hollywood-skådisar som försöker få fram sin propaganda genom att skoja om överviktiga dokumentärfilmare, talibaner, bögar osv. Känns inte särskilt nytt eller inspirerande.

Micheal Moore parodieras i form av den ”anti-amerikanska” dokumentärfilmaren Michael Malone. Han vill precis som sin verkliga förebild avskaffa 4:e juli, sätta Amerika i brand och införa talibanstyre i washington. Eller nåt. Det där sista hittade jag på nu.

Läser man kommentarerna på IMDB klarnar bilden direkt.

How unusual it is to see a movie wherein the best parts are not in the trailer. But that is not what makes this a non-traditional Hollywood movie. It is that the movie is unabashedly anti-liberal, anti-media-establishment, pro-military, and pro-American.

Prediction; Den här filmen kommer inte att visas på Folkets Bio.

I urge everyone who truly loves America to see this movie, if for no other reason than to show your support for the Patriots who made it and appeared in it. God bless America!

Ja, gud välsigne! Efter att ha läst ovanstående utlåtande från dom som faktiskt gillade filmen blir jag riktigt rädd. Patriotisk anti-liberal komedi? Souns like a blast!

This is – I would say a blatant propaganda piece, but that’s unfair to blatant propaganda. This is propaganda on a level with ”Triumph of the Will”, if it was directed by an idiot and had a stupider message.

och:

In a desperate attempt at being ”Politically Incorrect”, the film resorts to borderline racist portrayals of Muslims, homophobic depictions of lesbians, and body function jokes.

Ja, det låter ju onekligen ”kul”, men jag tror jag står över den här gången.

Han är tillbaka!

Nu har jag äntligen gluggat nya Indian Jones, och det var med lite skräckblandad förtjusning. Han är ju trots allt en gammal barndomshjälte. Skräcken försvann ganska omgående och kvar finns bara en barnslig förtjusning. Allt är precis som det ska vara, inga konstiga nymodigheter här inte. Tills skillnad från andra svunna hjältar som man har dammat av, så funkar den här fortfarande. Matinékänslan sitter som en smäck, och det är precis så halsbrytande men tryggt som vi är vana vid.

Spielberg har i det här fallet förstått att man inte lagar något som inte är trasigt. Vem hade velat se en ny moderna tappning av Indian Jones? Inte jag i alla fall, och det slapp jag ju. Självklart har åldern satt sina spår även på Ford, men jag köper det ändå.

Kan inte annat en att ge en stor tumme upp till denna film. Some things never change!