Mr. Bad ass!

Inom den här genren (exakt vad den ska kallas vet jag banne mig inte) så finns det, precis som i alla andra, riktiga klassiker och kultfilmer. Vi börjar väl där och arbetar oss neråt. Under min jakt på nya filmplankningar har jag noterat att vissa länder är kraftigt överrepresenterade i produktionen. Indien, turkiet, italien och möjligen brasilien, phillipinerna och indonesien har länge haft en oerhört liberal syn på copyright och konstnärlig heder. Tack gode Fulci för det, för annars skulle jag inte haft anledning att skriva denna artikelserie om fenomenet. Första resmålet är turkiet.

Den turkiska kopplingen

Turkarna är kanske dom som mest skamlöst och ogenerat ”lånat” och ”tolkat” framgångsrika filmkoncept. Naturligtvis förfogade man inte över samma resurser, vilket ledde till en hel del nödlösningar och konstnärliga kompromisser. Just det som idag lockar kufiga filmnördar världen över. För att inte tala om dessa filmers blotta konstighet.

Tyvärr har jag i skrivande stund inte sett alla dessa filmer, och har därmed svårt att fälla  omdömen. Se det om en lite hjälp på vägen och ett tillfälle att gotta sig i populärkulturella delikatesser.

Inkörsporten i detta cineastiska lågvatten är för många ”Turkish Spiderman” eller 3 Dev Adam som den egentligen heter. En oerhört yvig och lo-fi historia där en läskig spindelman spelar skurk. Inte nog med det, i filmen får vi också se Captain America och mexiwrestlaren Santo. Man brallar ju på sig för mindre. Faktum är att det här är en film med stort underhållningsvärde och tonvis med rafflande action. Att sedan få se en urballad Spindelmannen göra köttfärs av ett ansikte med hjälp av en utombordare, ja det kan inte vara annat än en stor succé! Hjältarna på Onar Film tyckte i alla fall så och släppte den på DVD.

Turkiska Star Wars eller Dünyayı Kurtaran Adam, är en något mer otillgänglig kopia av Lucas gamla klenod. Här har man inte bara lånat namn och idéer, utan även klipp och musik. Att musiken kommer från Indiana Jones gör ju saken om möjligt ännu bättre, och förmodligen George Lucas ännu surare. Handskarna av med andra ord. Ska jag vara helt ärlig så har jag än idag inte orkat mig igenom hela filmen. Men officiellt är den en hit!

Star Trek har inte heller sluppit den turkiska behandlingen. I filmen Turist Ömer Uzay Yolunda får vi följa en turkisk slashas som får lift med Enterprise för att slippa gifta sig. Här lånas tydligen friskt från första säsongen, och blandas upp med lite nya tillskott som bikinibrudar och annat bra. Har inte sett filmen själv så jag kan inte uttala mig om dess awesomeness.

Stålmannen fick sitt turkiska claim for fame i Süpermen dönüyor, ett visuellt fyrverkeri av special effekter. Här lånas musik från, förutom Superman, James Bond och Midnight Express (som förövrigt rev upp starka reaktioner i turkiet när det begav sig). Skall man förlita sig på plotten från IMDB så är den ganska trogen orginalet. Då jag inte sett den här heller, kan jag inte säga mycket om filmen som sådan. Frågan är om det verkligen behövs?

Batman slapp inte heller behandlingen, sug på Bedmen Yarasa Adam. Verkar ju hur hård som helst, och visst är det Led Zeppelin man hör i soundtracket!?

Fantomen dyker upp i den lätt patinerade filmrullen Kizilmaske. Man kan ju snabbt konstatera att den turkiska varianten har tuffare kostym, samt att musiken är lånad från Batman. Strålande!

Tarzan har filmatiserats ett flertal gånger i turkiet. Redan 1952 i Tarzan in Istanbul, samt även i Fearless Tarzan här ovan från 1974. Notera bildkvaliten och apmannens, inte så lite enerverande, stridsrop.

Att E.T.‘s über-läskiga turkiska kusse heter Badi känns logisk när man kollar klippet. Jag vet inte. Han känns bara inte riktigt lika insmickrande som sin föregångare.

Death Wish-kopian Cellat. Från youtube:

”A totally obscure Turkish version of DEATH WISH, from 1975. More relentless and violent than expected! Should ONAR FILMS release it??”

Eh. Ja.

Seytan som hämtat inspiration från Excorsisten.

Rambo har minst två kopior varav Korkusuz här ovan känns mest trogen orginalet. Ignorera den nedlåtande tonen i trailern. Den andra är Asi Kabadayı från 1986, men ärligt talat. Rambo hade aldrig någon stålhandske med taggar på. Så mycket friheter får man inte ta sig.

Det finns garanterat fler än dom jag har listat, så tipsa gärna i kommentarerna om jag missat något. För övrigt så kan jag inte understryka nog, hur djävulskt bisarr den turkiska filmindustrin var i sin guldålder. Intresserade bör se dokumentären Turkish Pop Cinema från Mondo Macabro. En utmärkt startpunkt för nybörjaren såväl som den redan initierade.

Nästa gång åker vi till Indien, detta förlovade land av curry, telemarketing och filmiska galenskaper.

Man kan vinkla det här ur upphovsperspektiv, men det skiter jag i. Jag är bara fascinerad över hur gubbarna på dessa multi-schmulti-bolag tänker. I bräschen för den senaste vågen av remake-hysteri syns fläskiga loggor från säväl Universal, Warner Brothers och Columbia. Universal till exempel, har månglat film i hundra bast. Borde de inte veta bättre? Det är för mig obegripligt att de ens ids!

De tar nån gammal rulle som håvade in feta dollars back in the daze, sätter Miley Cyrus/random keed i huvudrollen, präntar ut glättiga affischer och lägger på ett ”ungdomligt soundtrack”, tänker att de prånglat ut nåt nytt och fräscht till massan.

Cynismen vet inga gränser!

Därtill är det vansinnigt ointressant, löjligt och fegt!

Att det är så ohemult måga remakes på gång just nu, kan det ha med lågkonjan att göra? Eller har idéerna sonika tagit slut borta i H-wood? Vad hände med orginaliteten som en gång faktsikt även kunde härröra just därifrån?

Ledsamt är det ju förstås också. Att se så många pärlor stympas och totalslaktas för att driva in nån ynka slant. Vissa av de filmer som undergår The Redux Knife bryr man sig givetvis inte ett piss om, men som det är nu så är det filmer, historiska filmer som fortfarande 2009 lever upp till dagens standard, som står på avrättningslistan. Ett axplock ur listan;

• Valley Girl. Den briljanta klassikern från 1983 med punkig Nic Cage och svinbra soundtrack. Annonserad att 2011 återuppsta i regi av Jason Moore i form av en musikal! NOOOOO!!!!
• Alien! En av världens bästa filmer fanimej. Klassiker av oändligt rymdmått! Att Ridley själv är inblandad i påhittet gör knappast saken bättre. Det är förvisso sagt att bli en prequel, men näe… Det här gör mig ledsen, på riktigt.
• Total Recall FFS! Åh, fantastisk scifi-klassiker med Schwarzenegger! En skymf att försöka sig på att reboota den! HAND’S OFF!!
• Short Circuit. Räckte det inte med Wall-E?! David Foster som producerade orginalet kommenterade remaken med ”the film will be similar in theme to the original, but it will factor in advances in technology.” LO-FI FTW!!!
  

HAND'S OFF, MOFO'S!!!

Vidare på listan hittar vi finfina klassiker som Carpenters The Thing, Roy-Hills Slakthus 5, John Milius Red Dawn, Tobe Hoopers Poltergeist och så vidare. So sad. So sad.

Och det här vill de alltså att vi skall pynta för?! Deras oförmåga/ovilja/rädsla  att komma upp med nya storys. They kill our darlings and steal our money. (Och anklagar oss för stöld, hmpf.)

Sorry dudes, men mina dolares stannar nog i egen ficka…

The real deal!

OMG! Great surprise ya’ll – Roberto Rodriguez adaption av heta kult-scifi-rafflet Barbarella har gått i stöpet!
Inte utan att man andas ut en smula…
Jag gillar Barabarella. Jag gillar inte Robert Rodriguez. Och i regel inte heller remakes. Och Rose McGowan i Jane Fondas skor..? Nah, don’t think so.

Jag ser framför mig hur han skulle massakera det sexiga rymdäventyret med dassiga och rispiga filter á la Grindhouse, och hur McGowan skulle skutta omkring i vågad spandex, befriad från tyngdlagen enbart till följd av egokick. *kräk*
Jag finner det hemskt underhållande att Universal Studios, som skulle stå bakom produktionen, faktsikt drog sig ur när det uppdagades att det var just Rose som skulle gestalta Barb. HA!

Rodriguez svamlar:

“It came to the point where [a company from] Germany offered us a $70 million budget, which would have been by far the biggest budget I ever would have had for a movie. But I had to shoot it in Germany and post it in Germany. Nothing against Germany, but I have five kids and I was like, ‘God, I don’t know if we can do that. I don’t know if I can be away that long.’

It was a real bummer. We had all this artwork and screen tests of what it would look like. It was a really cool, R-rated, sexy—almost like that [1981 animated] movie, ‘Heavy Metal’—version of a ‘Star Wars’ movie. Something that no one ever could get to see. It was gonna be really great.”

Nä. Tacka vet jag orginalet. Som man brukar säga.

Here we go again... en ny remake att lägga till listan.

Jason är tillbaka i en ny upphottad version av första filmen. I produktionsteamet finner vi folk från remaken av Motorsågsmassakern. Pinsamt nog har jag inte sett den, så jag kan inte uttala mig om den. I början av 2009 får vi se om man har behandlat kultslashern med respekt. Gammal hederlig slasher utlovas!

Hemsidan är minst sagt sparsmakad för tillfället, men du hittar den här.

Uppdatering: På det här forumet finns behind the scenes-bilder från den nya filmen.

I'm back!

Börjar vi ana en ny trend för 2008-2009? Vi kan blogga om remakes allena.

Den här gången är det Hellraiser som skall göras om. Filmen är under och produktion och regissören är i skrivande stund inte bestämd, så det är lite tidigt och sia om någonting. Däremot kan jag ju säga att dom två första Hellraiser-filmerna är lite heliga för mig, så det är med viss skepsis jag mottager nyheten. Däremot kan man ju krasst konstatera att Hellraiser-franchiset knappast kan bli mer urmjölkat och våldtaget, så det här kanske kan bli en nystart? Den som lever får se. Filmen förväntas ha premiär januari 2009. Håll tummarna!

Apropå Sötlimpas inlägg om remakes.. Nu har dom packeterat om spanska favoriten [Rec] i amerikansk förpackning. Orginalet fick oss att bita på naglarna hemma i soffan, jag undrar om den här kan leva upp till sin föregångare? Time will tell. Jag ska i alla fall se den här också, då jag på något perverst sätt gillar remakes.

IMDB och trailer.

Vi vet ju redan att de har en viss förkärlek för att köpa upp asiatiska guldkorn och förvandla dem till patetisk smörja.

Men det här. Det tar fan priset.

Dreamworks har köpt upp rättigheterna till Ji-woons fantastiska Tales of Two Sisters. Inget konstigt med det.

Men. De verkar inte ha varit helt nöjda med den ursprungliga titeln. Nä. Istället har man valt att döpa filmen till The Uninvited. Precis som titeln på en annan koreansk film (4 Inyong shiktak, 2004)!

De har alltså köpt upp en koreansk film. Kom på att de inte diggade titeln. Namnger den efter en annan koreansk film.

Tillåt mig hånle.